Gårdagens benpass.

Jag fortsätter på den inslagna vägen genom anatomins värld. För att jag själva ska försöka förstå och lära mig mer om mina egna muskler och hur dessa fungerar så kör jag vidare i full galopp. Igår tränade jag ett benpass och ett magpass. Gluteus maximus låter som en gammal trött general åt Julius Ceasar men är i själva verket den stora sätesmuskeln.

Gluteus maximus, eller stora sätesmuskeln, är kroppens största muskel och sitter i ryggslutet. Dess övre infästning är i bäckenbenets baksida och den nedre i lårets baksida och utsida. Denna muskel tar hand om benets rörelse bakåt.

Den här muskeln aktiverar jag bäst med benböj och benpress. Jag körde ett pyramidsett på benböjen och startade på 50kg/15 gånger och avslutade med 110kg/5 gånger. Pyramidsettet kan man göra vid den första övningen på passet. Du värmer upp musklerna ordentligt genom ett sådant sett. Jag gillar att köra ben, det gör ont visserligen, men det är en skön smärta. Jag har märkt att jag blivit betydligt starkare på benen nu än tidigare. Björnöbacken ska vara en del i den här utvecklingen.

Quadriceps (egentligen Musculus quadriceps femori) eller lårmuskeln, är en fyrhövdad muskel i lårets framsida. Denna muskel består av fyra muskler: rectus femoris, vastus intermedius, vastus lateralis och vastus medialis. Alla fyra har sin nedre infästning i knäskålen, som i sin tur fäster in i smalbenet. Tre av musklerna har sin övre infästning i lårbenet, medan rectus femoris fäster in i bäckenet, strax ovanför höften. Alla fyra arbetar då benet ska rätas ut vid knät.

Quadriceps, framsida lår, kör jag bäst på bensparken. Även benpressen kopplar in quadriceps tillsammans med stora sätesmuskeln. Jag kör fem benövningar som kopplar in de muskler som är nödvändiga att träna för att det ska bli bra. Jag kör tungt med få repetitioner blandat med pyramidsettet och många repetitioner på lättare vikt. Jag får en roligare och mer varierande träning.

Rectus abdominis är en grupp av muskler som brukar kallas raka magmuskler eller helt enkelt magmuskler.

Magen är en viktig del i min träning och det är den jag lägger fokus på. Jag försöker så gott det går isolera den muskulaturen och kör något som kallas kabel magdrag. Jag sitter upp på en bänk med kabeln placerad på mitt huvud, sen böjer jag mig ner med huvudet rakt mot mina knän. Jag kör även abdominals maskin som ska isolera på ett bra sätt. Detta varvar med en hel del situps.

Axel och bicepsträning.

Deltamuskel, deltoidmuskel (latin: musculus deltoideus) är en skelettmuskel som omger axeln.Deltamuskeln har sitt ursprung i två ben: framsidan av nyckelbenets (clavicula) laterala tredjedel samt i skulderbladets distala utskott akromion (acromion) och skulderkammens (spina scapulae) bakre kant. Fästet i form av en kraftig, trekantig sena sitter mitt på överarmsbenets (humerus) laterala sida (tuberositas deltoidea). Deltamuskeln innerveras av nervus axillaris.

Tränade deltamuskelaturen igår. Det är en muskel som nog är mest utvecklad hos mig. Deltoidmuskelaturen är svår att sätta in i ett sammanhang då den finner sina antagonister i både pectoralis major och latissimus dorsi. Alltså kan jag inte köra axel tillsammans med varken bröst eller ryggövningar. Men eftersom deltamuskeln har sitt fäste i överarmen så kör jag biceps brachii tillsammans med axeln som förövrigt är svår att isolera helt. Vid många axelövningar så kopplas det in andra muskelgrupper, så som tex biceps brachii. Detta är även viktigt att veta när du ska börja styrketräna på riktigt, vilka muskelgrupper som arbetar med varandra.

Jag hade det problemet förut. Jag körde tex biceps brachii tillsammans med pectoralis major vid ett pass för att sen dagen efter köra tex deltoid och triceps brachii. Eftersom jag passet innan redan kopplat in både deltan och triceps så var jag helt slut i dessa muskler vid andra övningsdagen och den träningen blev verkningslös. Vissa väljer att köra antagonister och det finns ett speciellt träningsupplägg som går ut på antagonistträning. Men jag tycker att detta ger mig mest.

Biceps brachii (latin: musculus biceps brachii, "armens tvåhövdade muskel" eller tvåhövdade överarmsmuskeln) är en skelettmuskel på överarmens (brachium) framsida vars främsta uppgift är att böja (flexera) armbågsleden (art. cubiti) och rotera underarmen (antebrachium). Biceps brachiis antagonist är m. triceps brachii.

Biceps är dicosvennens och fjortisungens bästa vän. Ett frekvent övertränande av biceps brachii är inte bara fel det kommer att se fel ut. Anatomisk obalans har jag för mig att jag nämnde en gång tidigare och det är viktigt att ta fasta på. Kroppen ska tränas från topp till tå och du fokuserar lika mycket på lårens baksida som du fokuserar på deltoid och biceps.

Jag ser folk som står och vevar frenetiskt enbart på biceps och tror att det ska ge effekt. Mest småkillar i linnen som står i en grupp av två eller tre och spänner sig framför spegeln. Även om biceps är rolig att träna så tycker jag ändå att latissimus dorsi är roligare att träna. Men den muskeln kommer vi till senare. Antagonist - triceps. Synergist - deltoid.

Lite anatomi på basnivå. (styrketräning)

"Stora bröstmuskeln eller Musculus pectoralis major är den största muskeln på överkroppens framsida. Den fäster in ena änden på en mycket stor yta i centrum av bröstkorgen och den andra änden i överarmens framsida. Fästet på armen är placerad under deltoideusmuskeln på axeln. Den stora bröstmuskeln tar bland annat hand om armens rörelse i det horisontala planet framåt. Denna muskel ingår i gruppen inåtroterande muskler, tillsammans med m(usculus) latissimus dorsi. Till skillnad från m. pectoralis minor så tar denna muskel hand om själva armens rörelse, och m pectoralis minor ser till axelns position snett neråt framåt."
Allt enligt wikipedias underbara värld.

Som du kan läsa så kan du inte isolera denna muskelgrupp helt. När du till exempel utför bänkpress så kopplas flera andra muskelgrupper in. Detta är en viktig sak att tänka på vid styrketräning och något jag fått lära mig från grunden. Du använder inte bara pectoralis major vid bänkpress utan även triceps brachii och pectoralis minor. Triceps brachii sitter på baksida överarm och pectoralis minor sitter under pectoralis major, den stora bröstmuskeln.

Så när du bygger upp ditt träningsprogram ska du tänka på detta. Vilka muskler ska tränas ihop? Vill du arbeta med synergister eller antagonister? Alltså, vill du koppla in muskler som samarbetar med varandra eller muskler som motarbetar varandra? Jag föredrar att arbeta med synergister och har så gjort hela tiden under min träning. Den logiska slutsatsen blir då att jag tränar pectoralis major och triceps brachii under ett och samma pass. Med samma logik kan du också lägga in ett axelpass tillsammans med ovan nämnda muskelgrupp.

"Triceps brachii, eller vardagligt bara triceps, är en trehövdad muskel på överarmens baksida. Muskeln kallas trehövdad eftersom den har en infästning i underarmen vid armbågen, men tre olika infästningar i den övre delen. Den första infästningen är i överarmens övre del, den andra i axeln och den tredje i skulderbladet. Triceps ser till att armen kan räta ut sig.

När jag arbetar med pectoralis major så kopplas denna muskel in då det är näst intill omöjligt att isolera den stora bröstmuskeln. Men triceps brachii går att isolera på ett mycket effektivt sätt.
Med en triceps som redan är uppvärmd efter bröstövningarna så kan jag köra hårt och bara fokusera på just denna muskel. Om Pectoralis major är dess synergist så är biceps brachii en antagonist. Triceps ser till så att armen kan räta ut sig, biceps ser till så att du kan böja armbågsleden och rotera underarmen.

Imorgon tränar jag alltså pectoralis major, pectoralis minor och triceps brachii. Bröst och triceps på ett normalt språk. Och det viktiga är, tränar du det ena så måste du även träna det andra. Annars finns risk för något som kallas anatomisk obalans. Men detta kommer senare under veckan. Jag kommer gå igenom samtliga större muskelgrupper som jag under veckan kommer att träna, precis som jag gjort nu.

Helvetespass i Björnöbacken.

201 plågsamma meter stod för dörren.

Träningsform: Kondition
Plats: Björnöbacken
Tid: Ca 14.00 - 15.00.

Först av allt måste jag konstatera att gårdagens träningsupplägg var bland det absolut jobbigaste som jag någonsin utsatt mig för. Och det på något sätt kändes redan innan jag började mina mödosamma springturer upp för Björnöbacken. I bilen på väg dit kände jag, fan vad har jag gett mig in på. Den känslan var både lite skrämmande och eggande på samma gång.

Efter en snabb inspektion valde jag att genomföra passet uppför liftspåren istället för mitt i backen som var lerig och spårig. Jag hade satt som mål att klara att springa upp för backen 10 gånger. Ett mål som jag redan efter tredje gången kände aldrig kommer att uppnås. Så jag sänkte målet till fem, allt över fem gånger var bonus.

Liftspåren blev mitt val av träningsplats. Stugan längst upp var mitt mål

1:a försöket:
Jag märkte att jag direkt missuppfattade och kanske även underskattade backens brant. Mjölksyran slog till direkt efter drygt halva backen och jag tvingades dra ner på tempot i slutet för att orka upp. Väl uppe kändes pulsen okej, jag var andfådd men inte dödstrött. Jag vilade ca en minut innan jag gick raskt ner för backen. Låren kändes okej i nedstigningen.

2:a försöket:
Efter att ha vilat i några minuter så körde jag på igen. Fortfarande hade jag som mål att klara tio försök. Jag märkte direkt att tempot blev för högt i början och jag fick problem vid den brantaste delen utav backen. Jag tvingade mig själv att fullfölja och väl uppe var jag mycket andfådd, men fortfarande på en hanterbar nivå. Nedstigningen gick bra utan känningar av mjölksyra.

3: försöket:
Jag försökte styra upp tempot från början genom att lägga mig på en jämnare nivå från början för att orka upp. Här sa det bara pang så slog mjölksyran till så kraftfullt att mina steg kändes som små blytunga myrsteg, men jag bara fortsatte. Rakt upp med blicken ner i backen arbetade jag mig sakteligen upp till toppen. Väl uppe var jag så andfådd att jag stod och hyperventilerade okontrollerat i kanske två minuter innan jag kunde resa mig och ta kontroll över mig själv igen. Ohyggligt men faktiskt jävligt skönt. Här förstod jag att jag aldrig kommer klara tio försök och satte målet till fem försök, allt över det var bonus. Nedstigningen blev en aning skakig när mina lårmuskler protesterade.

4: försöket:
Jag tog det lugnare i början och arbetade mig metodiskt upp. Här kände jag för första gången hur samtliga mina muskler i låret och magen kopplades in. En cool känsla som sporrade mig att ta i hårdare. Vid näst sista stolpen lade jag därför i en ny växel och spurtade upp de sista 15 metrarna. Samma sak nu som vid tredje. Jag hyperventilerade våldsamt och kunde inte resa mig på en bra stund. Jag sträckte på mig och passade på att njuta av utsikten.

5:e försöket:
Detta försök gick betydligt bättre än både trean och fyran. Därför bestämde jag mig för att köra ett försök i taget. Jag springer tills jag inte klarar mer. Det blev alltså ett försök till.

6: försöket:
Det kändes på något sätt att kroppen vant sig vid den kraftiga ansträngningen. Fortfarande mjölksyra som sprutade men den var hanterbar och jag hade lärt mig att parera backens alla branter på ett bra sätt. Jag orkade till och med spurta de sista femton metrarna. Så det blev ett försök till. Kanske skulle jag ta tio försök ändå?

7:e försöket:
Här var jag så fruktansvärt trött i slutet att jag tappade kontrollen över mina fötter och jag föll i sista branten när det var va fem meter kvar. Så satans trött och mjölksyran gjorde mig oförmögen att resa mig på ett tag. Magmusklerna drog ihop sig och låren bara skakade. Nedstigningen blev en aning stum.

8:e försöket:
Men det blev ytterligare ett försök. Jag är en idiot och jag älskar att utsätta mig för prövningar. Detta försöket blev dock det sista. I nedstigningen skakade mina lårmuskler så mycket att jag fick koncentrera mig på att inte ramla.

Betyg:
Helt klart en godkänd debut i Björnöbacken. Och helt klart en träningsform som jag vill köra vidare med. Jag var två försök ifrån mitt mål men jag var så slutkörd att jag aldrig skulle ha klarat ett försök till. Jag underskattade backen, branten och min egen kondition. Nu vet jag vad jag ska arbeta vidare med.

Hur mycket påverkar en blöt kväll: Test 1.

Kommer att genomföra ett test på mig själv i helgen. Idag väger jag mig på gymmet och noterar det. Ikväll kommer jag sen att äta gott (alltså mindre bra) och dricka öl tills jag stupar. Det är Lördag och på Lördagar har jag min paus i vardagen. Då njuter jag av livets goda. En dag i veckan gör att jag kan se fram emot träningen på annat sätt. Men, testet går ut på följande.

Jag väger mig idag mitt på dagen och noterar det. Jag rundar inte av utan noterar den exakta vikten. Ikväll lever jag på, äter gott och dricker öl i mängder och väger mig sen imorgon ungefär vid samma tid som idag. 24h efter min första notering så får vi alltså beskedet om hur mycket eller litet en riktigt blöt kväll kan påverka din vikt på bara 24h.

Senare idag kommer också rapporter från intervallsträningen i Björnöbacken.

Min historia är inte unik.

livet är mycket mer värt än att kastas bort.
Alla kan gå ner i vikt. Det är en övertygelse som jag inte bara vill hävda med bestämdhet stämmer, utan även kan bevisa på ett jävligt tydligt sätt. Hur? Genom att jag själv vandrat samma väg, levt i samma mönster och insett att livet är mycket mer värt än att kastas bort. Jag har förlorat 35kg men vill inte på något sätt hävda att det är konstigt. Alla som på något sätt är överviktiga kan gå ner i vikt. Jag är inte unik eller på något sätt bättre än alla andra. Varför skulle jag vara det? Det jag kan göra kan de flesta andra göra. Men skillnaden är att vilja göra en förändring och att verkligen göra en förändring. Där faller folk på bekvämlighetens rep och tappar fokus.

Biggest looser blev min drivkraft.
Ett teveprogram, där har vi den yttersta sanningen för startskottet på min egen resa. Det kan tänkas låta banalt, men vad gör det nu när resultatet utav det föll ut riktigt bra. Biggest looser fick mig att inse att, fan det kan ju inte vara så svårt. Kan dessa feta amerikaner göra det, så kan jag göra det. Varför skulle jag vara sämre eller de bättre än mig? Så jag kikade lite då och då på programmet, såg mina egna problem växa på hög och insåg att jag behövde en förändring innan allting togs ifrån mig. Och hela tiden gick jag och tänkte på alla dessa människor som gjort detta före mig. Otroligt, tänkte jag, vad lite vilja kan förändra tillvaron för en människa.

Den inre bilden.
Så jag gjorde det. Jag skapade en bild, en inre bild, utav hur jag ville se ut och hur mitt liv skulle bli. Detta blev en morot som sen följde mig genom alla timmar på gymmet och ute i spåren. Den bilden frammanade jag vid varje tillfälle då allting kändes åt helvete. Då konditionspassen kändes som en mardröm eller vid varje styrkeövning som fick mina muskler att skrika efter syre. Jag blundade och såg mig själv 30kg lättare, jag öppnade ögonen och fullföljde övningen. Ibland har man nästan varit gråtfärdig och spyfärdig efter ett träningspass. Framför allt efter konditionspassen. Men med den inre bilden innanför näthinnan, detta ack så avlägsna men uppnåeliga mål, har jag fullföljt allting som jag innan träningen satt upp. Hade jag innan träningen bestämt att jag ska springa 40 minuter på bandet på den och den nivån så skulle jag fan i mig också gå igenom det utan att på vägen fuska. Du dör inte, du blir bara jävligt trött. Men lyckoruset efter ett sådant pass är svår att hitta någon annanstans.

Tänj gränser och bli aldrig bekväm.
Kruxet är att våga tänja på gränserna och aldrig bli bekväm i sin träning. Att ha mål och sträva efter en förändring kräver obekväma träningspass som ibland kan vara direkt plågsamma. Stå aldrig kvar på samma platå bara för att den känns bekväm. Klarar du springa 20 minuter på nivå 9 och har klarat det i några veckor så öka till att springa 30 minuter på nivå 9 eller 20 minuter på nivå 10. Du kan smyga in höjningen genom att springa 20 minuter på nivå 9 och de återstående 10 minuterna på nivå 10. Efter ett tag flyttar du gränserna tills du orkar springa 30 minuter på nivå 10, då är det dags att höja igen. Så gör du med allt du tar för dig i din träning. Hela tiden flytta gränser och söka nya höjder och nivåer. Det är så jävla lätt att bli bekväm och blir du bekväm så utvecklas du inte och träningen blir efter ett tag slentrian och ointressant eftersom du aldrig ser resultat.

Resultaten blir sen din morot.
Det är resultaten som är målet med hela din träning. Det är resultaten som ger dig ytterligare skjuts framåt i din utveckling. Och ja, det blir en fixering. När du så småningom märker att du börjar få resultat så kommer du aldrig vilja sluta. Resultaten blir din morot och din piska de dagar gymmet inte känns särskilt lockande. Vid ett tidigt stadium märker du att du med lätthet, om du ligger i med träningen och håller kosten (kommer till det i ett senare inlägg), förlorar två till tre kilo i veckan, om inte ibland mer. De mesta jag förlorat på en vecka var 4kg. Då kan du börja titta längre fram och skapa dig delmål. Helt i början tycker jag att det vore klokast att ha som delmål att komma igång, få hum om hur din kropp reagerar på olika sorters träning och ge dig på vågen efter några veckor och se om detta gett något resultat. När det första resultatet ramlat in som ett brev på posten så planerar du för framtiden. Sätt delmål, gärna många delmål, och se för guds skull till att det är så pass realistiska delmål att du med hårt arbete klarar det.

Mina egna nyare mål.
Jag är inte färdig. Jag har satt som mål att nå en ny höjd när det gäller min kondition. Jag har i nuläget en ganska stabil kondition men vill bygga vidare på detta och få en högre syreupptagningsförmåga för att lättare kunna föda mina muskler med syre så att jag orkar mer. Jag vill inte bara få bättre kondition, jag vill bli snabbare och uthålligare och kommer att påbörja en träningsperiod där jag kör en del intervaller. Första anhalt är Björnöbacken. Rapport kommer i senare inlägg.

Tror på er själva.
Men det viktigast av allt är att ni tror på det ni gör och att ni tror på er själva.
Jag kommer senare ta upp vilka problem som ni kan stöta på i eran träning och hur jag agerat i dessa situationer. Det är viktigt att vara medveten om att den här resan är relativt obekväm och att det kräver vissa saker utav er som utövare. Vi syns i marschallens skugga - som Katla skulle ha sagt.

Jobbig träningsdag igår.

Trots det oerhörda som hände igår så rullar rutinerna på som vanligt. Arbetade 12 timmar innan jag rullade in på Apalby Friskcenters parkering för ännu ett kvällspass. Även med det jobb jag just nu har så måste kontinuiteten i träningen finnas där och då krävs det viss uppoffring.

Detta var den fjärde och sista dagen i mitt rullade schema. Jag kör just nu Måndag - Tors och det ser ut som följer:
Måndag:
Bröst, Triceps
Tisdag:
Axlar, Biceps, kondition
Onsdag:
Ben, mage
Torsdag
Rygg - övre och nedre. (Kondition)
Fredag
Vila
Lördag
Konditionsträning. (löpning, cykling)
Söndag
Konditionsträning.

Gårdagens träningsrapport.
Plats: Apalby Friskcenter.
Tid: 19.55 - 20.55
Träningsform: Rygg - övre och nedre.

Bent over row.
Av någon anledning kände jag mig stum i armarna och valde att värma upp ordentligt med lägre vikter på 15 och 17 kg gånger 20 respektive 12 reps med bara 15 sekunders vila mellan. Efter detta tog jag 25 kilos hanteln och körde 10 reps 3 gånger på vardera skuldra. Stumheten försvann och jag kände mig pigg men valde att hålla mig på 25kg och inte sväva ut i högre vikter. Den här övningen ger puls inför nästa. Klart Godkänt.

Sittande rodd - Maskin.
Mellan övningarna fick jag vänta. Ovanligt mycket folk igår gjorde att jag tappade rytmen i träningen och blev en aning kall. jag skyller på det för Rowen gick åt helvete. Kände mig klumpig och stel i hela rörelsen även om jag körde på 12:e plattan som jag brukar. Men försökte tvinga mig igenom för att inte tappa tekniken och bli ostrikt. Va trött som en gris efter detta.

Latsdrag.
Gick bättre än rodden till min förvåning. Trodde träningen var förstörd den kvällen. Valde med flit en lägre vikt för att inte tappa tekniken då jag var en aning trött i armarna. Körde ytterligare en ryggövning vid kablarna innan jag övergick till marklyftet.

Marklyft.
Här var jag en aning orolig. Ville inte skada mig men ville ändå inte sänka ribban så jag gav det en chans. Drog på 90kg och körde 5 lyft gånger 3. Jag avslutade träningen med ytterligare en ryggövning för ryggslutet.

Betyg:
Sådär träning. Mycket folk störde helt klart.